Gareth in my heart!

Jag har gått och blivit förkyld idag. Som tur är så har Emil lånat de tre säsongerna (om man räknar julavsnitten som en) av BBC:s "The Office" som jag nu kan sitta och titta på medan tiden går. Och; man blir frisk av skratt. Två flugor i en smäll, så att säga. Eller som den svenske officern (som jag såg på TV en gång) skulle ha sagt "Two flies in one run, so to speak."

Inget är nytt under solen

Jag höll just bara för några minuter sen på med att köra på en gående polis. Anledningen till att detta nästan höll på att hända var för att det absolut inte får hända. Jag ville verkligen inte köra på honom, och därför höll jag på att göra det. Det bästa är att när sånt här händer mig tänker jag att det händer andra också, jag är inte på något sätt unik. Mitt beteende är normalt och vanligt och jag kan lugnt fortsätta mitt liv som om inget hade hänt.

Juldagen

Det bästa med en syster är att man tillsammans blir två. Det blir extra tydligt under en annars intetsägande och medioker bilfärd hem till Umeå.

Mamma och José

Min söta mamma ringde nyss och frågade med orolig röst om allt var bra. Hon hade läst mitt förra blogginlägg och trodde att jag satt här hemma och grät. Jag förklarade att det är tre textrader ur José Gonzales låt Crosses och att jag citerat honom eftersom jag var och såg honom spela på Idun igår. Jag gjorde det för att jag tyckte att det var så bra, inte för att jag var ledsen. Jaa, hon kunde hålla med om att jag faktiskt inte lät så ledsen men frågade ändå en gång till för säkerhets skull. Sen sa hon att hon också tycker om att gå omkring länge i sin lägenhet med skorna på och att det är bra att jag också tycker om det.

Repeatedly reminded by the looks on their faces
Ignore them tonight and you'll be alright
We'll cast some light and you'll be alright

När jag är ensam hemma...

...går jag med skorna inne ganska länge innan jag tar av mig dem.
...tittar jag på skräpprogram utan att bry mig om att det är skräp.
...har jag tänt alla julstjärnor och adventljusstakar även fast det är natt och jag inte ser dem.
...har jag på radion i sovrummet, och stänger inte av den.
...sover jag på Emils sida.

Den ena är Marie

Jag har en hel drös med kusiner som jag tycker väldigt mycket om. Den ena knäppare än de andra. GOD JUL!

Barnomsorg och skola i ett omvärldsperspektiv

Min nya lärare startade den nya 7,5hp-kursen (läs fempoängaren) med detta medryckande introduktionstal "För samtliga seminarier gäller att du förutom att vara ordentligt förberedd dessutom också ska använda ett korrekt språk och att din referensteknik skall följa gängse vedertagna regler."

Kommer jag att överleva?

Det är som det är som det är.

Jag måste få sätta ner foten.

Jag tycker inte om att diskutera hur saker skulle kunnit ha varit om människor var si eller så. Att saker borde vara på vissa sätt. Det är inte intressant. Däremot att prata om varför det är som det är, det är trevligt. Det är så det borde vara. Åtminstone på Universitetet.

I nästa ögonblick kan det hända,
det som bara sker vart hundrade år.

Blod

Idag var jag på Apoteket på sjukhuset och köpte pepparmyntolja till julstöket. När jag betalat och var på väg ut stod det en stor skylt i min väg. "Vi behöver blodgivare!" läste jag och ryste i hela kroppen. Av någon anledning har jag blivit helt hysteriskt rädd för sprutor och blodprov. Bara att tänka på blod som transporteras från min kropp kan göra mig vit och svettig. Jag upprepar: Hysterisk.

Av den här skylten framgick det också att blodcentralen behövde givare av blodgrupp 0 + och -. "Men det är ju jag", tänkte jag. Jag är noll. JAG ÄR NOLL. Och blodcentralen var öppen. Och jag gick dit.

Jag hann inte riktigt dit för jag ringde till mamma innan jag var framme. Hon berättade att jag är blodgrupp A rh-.

Tänk vad man kan göra bara för att man tror att man är behövd.

Min syster

Ingen kan låta så oberörd
när jag klarat något omöjligt.
Leende säger hon
"Vad hade du förväntat dig?".

Björn har ett Wii

Till skillnad från Erika tycker jag om TV-spel. Wii är fantastiskt och jag är fantastisk på att spela. Axlarna värker och mina triceps är numera befintliga. Ur ett strikt folkhälsoperspektiv borde varje hushåll skänkas ett Wii.

1 december

Nu är det offentlig julstämning i vårt land och jag kan pusta ut. Jag tog upp julpyntet från källaren i tisdags och har sedan dess suttit och tittat ut genom köksfönstret i hopp om att se någon granne montera upp sin julstjärna. Äntligen har detta hänt. Nu kan jag börja pynta här hemma. Jul, jul, strålande jul.

Soppkväll

Ikväll var det soppkväll på Storgatan. I soffan satt vi och pratade om kläder genom tiderna. Torun hade bland annat en jeansväst med en tiger på ryggen. Ika berättade om en tröja i så mycket syntetmaterial att det började blixtra och lukta svett så fort man tittade på den.

Jag berättade att när jag var liten hade min mamma köpt likadana kläder åt henne, mig och Linnéa. Eller nästan; mamma och Linnéa hade röd kjol, vit tröja och rött skärp medan jag hade vit kjol, röd tröja och vitt skärp. Ika frågade om jag inte kände mig butter när jag inte fick ha samma kläder som mamma och Linnéa. Det gjorde jag inte för jag kände mig speciell. Bra inställning.

Fortfarande effektiv

Nu har jag köpt alla julklappar för i år. Såhär går det till: Jag och Linnéa brainstormar fram vad vi vill ge bort. Vi skriver en lista för att komma ihåg. Vi går till stan och köper allt som står på listan. Vi kollar in hur presentpapperna ser ut i affärerna, om de är fina ber vi om att få presenterna inslagna.

Som Linnéa säger, "Sen kan vi dricka glögg medan alla andra står och svettas i en kö."

Yrvaken

Idag vaknade jag 08.23 och var på jobbet 08:32. Jag gillar att vara effektiv.

Julstämning

I år firar jag och min syster jul hos pappa vilket betyder:
1. att man måste skala alla frukter till fruktsalladen, även vindruvor och apelsinklyftor
2. att "Mer jul" på Absolut Christmas-skivan går på repeat som ett skämt som ingen tycker är kul
3. att allt, överallt är antingen rött, tomtar eller ljus
4. att när klockan har passerat 17:00 på julafton är det så varmt inomhus att man måste öppna altandörren för att över huvud taget kunna andas
5. att man inte knäcker nötter för att det är gott med nötter, utan för att få spela "Fillipin"
6. att man varje morgon vaknar till ljudet av att tomten som står i hallen ropar "hoo hoo hoo, merry christmas", barnkör sjunger "santa claus is coming to town", tomten ropar "hoo hoo hoo merry christmas", bjällror spelar för att sedan tonas av
7. att man lyssnar på Nicke lilltroll som säger "mossa, mossa på er alla männissobarn"
8. att man får tid att andas

På Föris

När jag gick på Föris hade jag oftast med mig morot till fruktstunden. Ibland hade jag med mig äpple som smakade melon (läs Golden Delicious) men oftast var det morot. När jag åt den så skalade jag bort så att bara det där i mitten med trådarna var kvar. Oftast var det lite godare, men på vissa morötter var det inte det. Det var en chansning varje gång.

November

Att läsa facklitteratur en söndagkväll kan göra även den mest inbitne läsaren sömnig. Att brygga en kanna te och mysa i tofflor och filt är två steg i fel riktning om man samtidigt vill hålla sig vaken.

Men vad annars kan man göra när man hör vinden pina fasaden och huset hörs tyst av trötta människor?

Nora

Något fantastiskt har hänt. Jag ska bli Gudmor till Sandras bebis. Jag kommer att lära henne allt jag kan. Hon kan berätta allt för mig och jag kommer att lyssna. Vi är på samma lag.

Svart på vitt

Förra vintern kom snön tidigt. I november var det så mycket snö att man knappt såg över plogvallarna. Jag och Emil var ute och fin-gick och på Nygatan träffade vi våra grannar. Emil och grannarna var övertygade om att så här mycket snö aldrig skulle hinna tina bort innan jul. Jag hävdade däremot att snön ALLTID försvinner innan jul. Det bara är så. De tre skrattade lite överseende åt min tes, men mycket riktigt så hann all snö smälta bort. Samma sak kommer att ske i år igen.

Sandra och hennes bebis

Jorden är inte gammal på länge än.
Fiskaren tröttnar sent på sitt fiskafänge.
Ungdomen uppfinner kärleken om och om igen.
Jorden blir inte gammal än på länge.

Alf Henriksson

Pinsamma jag

Alla människor har tydligen kristaller i gelé i sina öron som hjälper oss att hålla balansen. Sen någon vecka sen har mina kristaller på något sätt rubbats i den här geggan vilket gör att jag titt som tätt tror att jag sitter i en karusell som snurrar runt, runt. För att få slut på snurret måste jag hålla i mig i något. Om det inte finns något eller någon att hålla i mig i blir det till att använda golvet som fast punkt i tillvaron (alltså; så fort som möjligt sätta händerna i golvet så att jag inte ramlar) och det är ju pinsamt när man till exempel är:
1. på Universitetsbiblioteket
2. i Studion på IKSU med speglar överallt
3. på väg nånstans väldigt snabbt
4. i en affär och står i en kö

Ännu mer pinsamt blir det att ursäkta sitt beteende för personer man inte känner så det låter jag bli att göra.

Kvinnan är en icke-man

Jag är föga överraskad över att fotbollsgalan på TV4 fortfarande har ÅRETS SPELARE och ÅRETS kvinnliga SPELARE som huvudkategorier.

Kunskap är makt

Idag har jag varit på biblioteket och betalat min förseningsavgift. Jag passade på att låna böcker också, när jag ändå var där. På vägen hem gick plastpåsens ena handtag av. Ändå hävdar min pappa bestämt att kunskap aldrig kan vara tung att bära. Om jag skulle berätta om bokpåsen för honom skulle han bara säga att biblioteken aldrig varit kända för att köpa in plastpåsar av kvalitet.

Ibland kan rättvisa vara att få någonting ingen annan får.
Att slippa det alla andra måste.

Busstationen

Min syster fick en gång en uppenbarelse. Hon var väl runt elva-tolv år och jag fjorton-femton.

Vi satt på en buss på busstationen i Umeå och var alldeles strax på väg för att hälsa på vår pappa. Så här sa hon: "När man är på busstationen, då har man lika långt kvar, som man har åkt, om man är på busstationen."

Hon har aldrig riktigt kunnat förklara vad hon menade men hon påstår att just då var det väldigt klart och meningsfullt. Det tror jag på.

Min söta mamma

Min mamma är sjuk och jag har varit och hälsat på henne och lagat lite mat åt henne och gett henne en sjukpresent så att hon blir glad.

När mamma är sjuk så säger hon alltid "Men nu håller det på att vända!" och menar på att hon känner sig mycket bättre än för några timmar sen. Hon säger också att "Det var ändå den bästa veckan att vara sjuk på!", vilket det säkert var och det var därför kroppen tillät henne att bli sjuk. Men min mamma säger det på ett sånt sätt att man bara kan skratta för att hon är så söt, och positiv.

Hon håller även statistik över hur frisk hon håller på att bli genom att ta febern varje timme och och anteckna datan i feberkurvan (med en ring runt de variabler där hon ätit Alvedon). Hon utbrister "Säker statistik över tillfrisknande!" och visar stolt kurvan i blyerts och bläck. "Rent generellt var det fler trettioåttor igår än idag!" säger hon entusiastiskt.

Det är min söta mamma.

Förr i tiden

Förr i tiden när det inte fanns mobiltelefoner fick man ha bestämda ställen där man träffades efter att man varit på krogen och sen fick man stå i kö till telefonkiosken för att kunna ringa till taxi. Man kunde inte komma för sent till Nya konditoriet (om det nu var att fika man skulle göra), för då kunde den andra personen ha gått därifrån och trott att man glömt. Man kunde inte ringa och fråga om vägen under tiden man satt i bilen. Inte ens fråga om var man kan parkera. Man kunde inte ringa ifrån affären och fråga om man behövde köpa mjölk eller inte. Man kunde inte bestämma saker allteftersom utan bara innan.

Studentpris

Trappen i vår trappuppgång är mer eller mindre hemsökt. Alla hundar som är och hälsar på hos oss vägrar att gå ner för trappen. Upp är det inga problem, men på nedvägen, på femte trappsteget uppifrån blir de helt vilda och galna och springer upp igen och helst upp för nästa trapp.

Först trodde jag bara att detta gällde min pappas hund som redan sen förut är lite eljest. Tyvärr är trapphysterin något generellt för alla hundar, oavsett ras. Har även bjudit in en oskuldsfull valpunge som höll på att svimma av rädsla när den skulle passera det femte trappsteget. Han ylade så hjärtskärande i hörnet av vår hall att jag fick be en tyst bön om enbart döva djuraktivister.

Jag för min del tror att det är en piga som har blivit dräpt där, just utanför vårt kök och nu försöker hämnas alla som bor i vår lägenhet. Och detta är förklaringen till varför lägenhetshyran är så låg.

Detta har jag tänkt på idag:

Det känns jättejobbigt att behöva rätta sig själv.

Ett substantiv beklätt i genus T förändras i plural om substantivet slutar på bokstaven E, inte en vokal, som jag tidigare har påstått.

Även påståendet om att substantiv beklädda i genus N inte ändras i plural om de slutar med en vokal borde numera ändras och härmed följa min nya regel: att det inte förändras om substantivet slutar med bokstaven E.

Dessutom finns det undantag i denna regel, ex. en timme, flera timmar.

Synden straffar sig

Idag åkte jag buss till jobbet kl 5.40. Under bussfärden tänkte jag brodera klart motiven på Sandras bebis vantar (vilket gör att jag just passerat gränsen för hur mycket präktighet man kan acceptera av en 25-åring). Eftersom vantarna är fodrade så var det ganska trixigt att brodera utan att stygna fodret. Nålen kärvade och jag fick använda tänderna för att dra ut nålen från stygnet. Då gick nålen av och jag hade ca 3-4 mm del av spetsig nål i munnen utan att känna var. Innan jag hunnit lokalisera den körde vi igenom ett vägarbetsområde och jag hann tänka att jag svimmar om nålen borrar in sig i gommen eller under tungan. Kan man serveras en mer tydlig sensmoral?

Jag har en bra vän

Jag har en vän som heter Linda. Hon är så mycket vän man kan önska. Varken mer eller mindre, utan sådär bara bra. Precis perfekt.

En torsdag kanske det var

Det var några ord
så där tre, fyra stycken
ganska vanliga
högst vardagliga
varje ord för sig
Och de blev sagda
helt enkelt uttalade

Det fanns ingen otydlighet
tvetydlighet
antydningar eller omsvep
Inga menande blinkningar
överdrivna betoningar
underliggande meningar
eller dubbla budskap
Det fanns ingen mask
ingenting utstuderat

En vanlig veckodag var det
en torsdag kanske det var
- jag minns inte -
en vanlig årstid - kanske vårvinter -
Ingenting bakomliggande
ingenting mellan radera
ingenting som krävde tolkning

Vanliga ord var det
uttalade
ett
i
taget

Det fanns en rak väg
en rät linje
Det fanns en fara
och en ömsesidig skräck
och varje ett av orden kan jag minnas
i hela dess betydelse
i öppet sammanhang
alldeles utlämnat

Kanske var det en solig dag
eller mulen
- jag minns inte -
och lysröret kanske blinkade lite
(jag minns inte men det brukar dom göra)
Kanske bar jag en klänning
eller långbyxor
Kanske ett förkläde
Kanske hade jag sovit dåligt
- jag minns inte -

vad jag minns:
det fanns
ingen fråga
och ingen tvekan

Solja Krapu

Orkestern

I fredags var Linda och Robban och deras två-årige son Filip här på middag. Filip upptäckte snart att vi har många olika instrument i vardagsrummet. Allt slutade med Robban på blockflöjt, Emil på munspel, Linda på gitarr, Filip på piano och jag på balalajka för att spela "Här kommer Pippi Långstrump" (Filip var även dirigent). Vi spelade låten 4-5 ggr. Så här i efterhand är det svårt att förstå att detta faktiskt har hänt.

Kärlek

Idag firar jag och Emil vårt 2-årsjubileum. Vi har alltså varit tillsammans så länge. Vi har uppmärksammat denna dag såhär: 1.Ätit hockeylunch på Olearys (Skellefteå-Modo), gick i andra perioden eftersom ingen av oss är speciellt intresserade... 2.Vart på operan och tittat på en dansföreställning. Den höll inte så hög klass så på hemvägen hyrde vi "En långvarig förlovning", ett säkert kort. 3. Film, filt, Champis, kuddar, pistagenötter, ljus, mjukiskläder, ostbågar, glasögon. Vad mer finns att begära?

Sandra och hennes bebis

Sandra fick en flicka inatt. 21 dagar för tidigt, ut på en halvtimme. Det känns lovande, slöfockar finns det gott om sen förr.

Allt hänger ihop.

Jag är en torr svensklärare

När jag var liten brukade jag och min mormor och morfar leka en lek som jag hade hittat på. Den gick ut på att hitta substantiv som inte förändrades i plural. (ett hav, flera hav, ett bord, flera bord). Jag upptäckte då att om substantivet slutar med en vokal så förändras ordet ändå (ett äpple, flera äpplen).

Nyss upptäckte jag att det är precis tvärtom med substantiv som förändras i plural (en växt, flera växter, en stol, flera stolar) om substantivet slutar med en vokal (en spelare, flera spelare).

N-genus har de substantiv som får ändelsen -n eller -en i bestämd form (gitarren, kärleken). T-genus har de substantiv som får ändelsen -t eller -et i bestämd form (snöret, utbrottet).

Jag kan nu om jag tänker mig tillbaka förstå om andra barn tyckte att jag var ganska tråkig att leka med.

Detta har hänt idag:

Vi fick igen vår gruppinlämningsuppgift. Även fast man inte kan få VG på gruppuppgifter fick vi det. Det säger allt om oss.

Jag har spelat trummor med Viktor. Vi spelade tills vår lärare sa att vi förmodligen störde resten av klassen.

Jag och Maya har varit på biblioteket. Maya lånade böckerna så jag har fortfarande inte betalat av skulden till biblioteket.

Jag fick inte fika med Erika för att hon bara skulle fika med Mats.

Emil har fortfarande inte kommit hem.

Biblioteket

Nu ska jag på biblioteket för att låna en bok. Anledningen till att jag dragit på det så länge är att jag har en skuld där för att jag var försenad med att lämna igen en annan bok. Egentligen skulle jag ha betalt skulden då jag lämnade igen boken, men det gjorde jag inte, nej. Nu känns det bara tråkigt att åka dit.

Av någon anledning gör jag så här.

Söndag

Är på besök hon kusinen i Sthlm. Linnéa, Catharina, Marie, Evelina, Alma, Ella och jag delar på 43 kvm och Catharina lyckades med konststycket att hyssja och amma Ella så att ingen av oss andra vaknade under hela natten. Catharina har däremot inte så sovit så jättemycket. V ihar tittat på barn-TV på morgonen och hunnit med att äta en delikat frukost.

Det är underbart med kusinträff. Jag tycker om mina släktingar.

Fredag

Say no more.

Soppkväll

Morgan och Torun bjöd på himmelsk thailändsk soppa (med ris... känner mig fortfarande något tveksam till att vi ska blanda in andra maträtter (vilket ris är) under soppkvällarna) och nybakt bröd. Mumsigt.

Jag och Torun bestämde att vi ska klä om hennes fåtölj. Undrar hur det kommer att gå.

Popcorn och te.

Jag och Morgan hann med en Betabet, detta gudomliga spel skänkt från ovan. Vi ratade +43.

Mina händer börjar se gamla ut vilket får mig lite ur balans. Huden ser som mindre elastisk ut än vad den brukar och blodådrerna större. Suck. Det är såna här saker som utlöser åldersdeppen och livskrisen. Och få en att börja köpa krämer gjorda av kristaller.

Undrar vem det var som kom på det där med att vi skulle börja med soppkvällar?

Sandra och hennes bebis

Då har man varit hos Sandra och tittat på hennes mage som är stor. Hon och Per har köpt en barnvagn och vi har kollat in alla finesser. Blev bjuden på varma kanelbullar och te i mängder. Kollat i mamma-tidning och bestämt mig för att sy en babyvagga som man hänger i taket ovanför sängen. Cyklat hem i mörker (inget cykellyse, suck). Imorgon får man dejta Erika och Sara. Livet är bra trevligt.

Håhåjaja, vilken hemmafru man är.

Jag ska laga mat som ska vara klar exakt 17.30 eftersom jag vet att Emil kommer hem då. Jag bakade även i morse.

Himmel

Mitt kusinbarn Evelina har varit i Rom i veckan, hon och hennes familj blev bjudna av hennes mormor och morfar (min faster och farbror) eftersom de båda fyllt 60. På vägen dit sitter hon och tittar ut genom flygplanets fönster. Efter ett tag frågar hon var alla döda människor är. Det är väl fantastiskt.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Så har man spenderat en hel helg i den svenska fjällvärlden och på så sätt sett olika djur som jag aldrig sett förut, fantastiskt; Tjädern var rädd och flög iväg vilket var befriande eftersom jag själv kände mig en aning rädd jag också. Tjädrar är något större än vad man kan tro, lite på samma sätt som man brukar resonera kring hur stora de svenska älgarna är... Vi såg också en hel hop av lämlar som sprang omkring våra fötter och skällde på oss eftersom vi stampade så förfärligt i marken. Som tur är så är ju inte lämlar så storväxta av sig som sina bevingade vänner i fjällskogen så vi behövde inte vara rädda för dem.

Jag och Linnéa har lagt nytt golv på toaletten i stugan. Än så länge är det ingen som har märkt att vi inte gjort riktigt rätt, det känns bra.

Pappa berättade att någon gång i början på 60-talet var det ett fantastiskt lämmelår. Pappa var fem-sex år och hade fått följa med farfar som arbetade som hälsovårdsinspektör och just då med provtagningar av fjällfisk. Eftersom lämmeltågen gick över både fjäll och sjöar och lämlar helt enkelt inte är starka simmarna hände det att en och annan lämmel försvann under ytan på fjällsjöarna. I samma veva fiskade min farfar och pappa för brinnande livet för att kunna skicka provtagningar till laboratoriet i Uppsala. I dessa öringar kunde det ligga en och annan lämmel som slunkit ner av bara farten. Pappa tyckte att det var väldigt konstigt (då, inte säkert att han tycker att det är lika konstigt nu).

Pappa och Elisabeth har börjat äta enligt GI-metoden.

Gudars skymning

Jag skulle vilja fika på ett café. Det är vad jag vill.