Emil, den goda lyssnaren

Idag sprang jag och Emil på några bekanta på stan. Som brukligt är så pratar man lite om vad som hänt sen sist, ni vet. Sofia (jag är inte säker på om hon heter det vilket vittnar om bekantskapsgraden) hade just avslutat arbetet med sin senaste film där Emil hade medverkat som statist och hade just börjat filma dokumentärt.

Nåväl, efter ett tag ska vi skiljas åt och Emil avrundar samtalet med: "Ja, du får väl ringa om du behöver en statist till dokumentären, hej hej." Vansinnigt roligt.

Årskrönikan 2010

Igår hos Jocke och Klara var det mellandagsfest. Det kluriga paret fick alla på festen att svara på tio frågor om 2010 som de under kvällens småtimmar sedan redovisade. Underhållande årskrönika i allra högsta grad.

Om jag själv skulle sammanfatta året (jag gamblar lite, året är ju inte rikigt slut än) har jag på många sätt lärt mig att det inte finns någon självklar gräns för rimlighet av fåneri. Å andra sidan finns det nog heller ingen rimlig gräns för hur fantastiskt livet kan vara ibland.

Utan pengar på en lördag

Igår kväll mailade jag en programidé till Bengt Strömbro. Vad gjorde du?

Felfritt

LångErika bjuder på födelsedagsfika ett kvarter från mig och Socialize pumpar After Work, jag hinner med båda. Om jag vill.

När du undrar hur det kommer att gå
är jag redan på väg.
Och när världen rasar samman
står jag kvar.
Ett urbota självförtroende
står där kvar.

Summering

Nu börjar jag bli frisk och summerar vad som hänt

* Jag har förlorat 3,7% av min kroppsvikt, vilket borde matcha Biggest loser-deltagarnas viktnedgång per vecka. Skillnaden är att jag lyckades med bedriften på tre dagar.

* Jag har spelat spel på mobilen rätt mycket (ett spel där man ska skjuta bollar i olika färger på en mur av bollar i olika färger.
Om man skjuter så att det blir tre bollar av samma färg så försvinner de). Så mycket att när jag igår gick in i köket och såg vår fruktskål med två apelsiner (orange färg) och fyra äpplen (grön färg) så tänkte jag instinktivt att om jag hade en till apelsin så skulle alla apelsiner försvinna... gaaah!

* Jag har läst ut Facebook.

G-

Jävligt roligt helt enkelt!

Tillägg 1: om ni vill se vad som står på lappen klicka här.

Immuniteten

Jag har aldrig haft magsjuka. Jag är alltså immun, för det kan man ju vara säger de som vet...

Igår kväll fick jag magsjuka. En mycket oangenäm upplevelse visade det sig vara. Jag har inte ätit sedan gårdagens lunch och det dröjde ungefär ett dygn innan jag accepterade faktum och sjukskrev mig. För några timmar sen blev Emil desperat och sa att han kunde laga vad som helst bara jag åt. Tänk er det: vad som helst! Vad skulle jag välja?

Jag valde potatismos. Potatismoset står fortfarande kvar på rumsbordet för vem är sugen på potatismos när man har magsjuka?

Sweet Marie

Min finfina kusin Marie har den äran att fylla år idag!

Synd att vi bor så långt ifrån varandra
men tur att vi har varandra.

Fredagsmys

Visst är det skönt när det är fredag efter jobbet, men:

1. Det är 17 grader varmt här.
2. Emil har tappat bort sopnyckeln så det luktar ...konstigt... från några påsar i vår hall.
3. Allmän stökighet har infunnit sig i (princip) hela lägenheten.
4. Låt oss säga att tvättkorgen inte är tom.
5. Det är mörkt ute och det blir inte bättre om ett tag.

Och jag hatar (vilket är ett starkt ord, jag vet) dängan Fredagsmys som förvånande många nynnar på, till synes helt oreflekterat.

FÖRST OCH FRÄMST finns just ansiktets rätlinjighet. Dess rättframma, försvarslösa sätt att visa sig. Ansiktets hud är den naknaste huden, den mest blottade. Den naknaste, fastän dess nakenhet är anständig. Och samtidigt den mest blottade: det finns i ansiktet en väsentlig fattigdom, vilket bevisas av att man försöker maskera denna fattigdom genom att förställa sig, genom att se obesvärad ut. Ansiktet är utsatt, hotat, som om det inbjöd till våldshandlingar. Samtidigt är det ansiktet som förbjuder oss att döda.

Nuärdetjuligen!

Emil säger nu att han kom på att han inte riktigt är redo för första advent. Men han ska öva i veckan.

Nuärdetjuligen!

Idag är det söndag och imorgon är det måndag. Snart är det söndag igen och då är det första advent och mina fina julsaker får plockas fram.

Anders Stark

Jag hittade en kommentar idag som jag inte hade sett tidigare. Han och jag känner inte varandra och det känns som att när jag skrev inlägget trodde jag att människor jag inte känner inte heller använder Internet och därför inte kan läsa min blogg.

Nåja, han verkar sympatisk så allt är bra ändå.

Såhär skrev han:

Anonym sa...

Hej.
Surfade lite på mitt namn och såg att jag hamnat här på din blogg. De var som tusan vilket minne du har. Det där hade jag glömt helt och hållet. Det stämmer helt att jag är finlandssvensk, bodde på storgatan 21 (herrgårdsgatan 19)och flyttade dit från vasa. Du ska inte bråka med pojkar som är äldre och speciellt inte de som kommer från Finland =). Men det var en rolig läsning hade faktiskt riktigt skoj när jag läste om de du skrivit. sköt om dig nu din fula fuling =)Höst hälsningar från Anders Stark /för övrigt heter min mamma Monika* =)

* Inte Rita alltså.

Gissningsleken del 2

Ett litet försök att skriva blogg är vad det är. Och då ska jag skriva om vad jag upplevt idag. För det var ju därför bloggen startades. Så:

Kvällen har varit en sån här kväll. Nerd-Emil sitter och kollar i nördigaste boken "Svenska gods och gårdar del XLII" (dokumenation av Västerbottens alla hus, tryckår 1942) och vill ha en gissningslek. Jag ska välja en bild på ett hus och han ska gissa vilket år det byggdes. Grejen är att han inte alltid gissar rätt.

Sen ville jag också gissa och gissar inte alltid fel. Ni kan resten.

Dagens rim:
Den som vet mest
om arkitektur
behöver inte vara bäst
på att ha tur