Synden straffar sig

Idag åkte jag buss till jobbet kl 5.40. Under bussfärden tänkte jag brodera klart motiven på Sandras bebis vantar (vilket gör att jag just passerat gränsen för hur mycket präktighet man kan acceptera av en 25-åring). Eftersom vantarna är fodrade så var det ganska trixigt att brodera utan att stygna fodret. Nålen kärvade och jag fick använda tänderna för att dra ut nålen från stygnet. Då gick nålen av och jag hade ca 3-4 mm del av spetsig nål i munnen utan att känna var. Innan jag hunnit lokalisera den körde vi igenom ett vägarbetsområde och jag hann tänka att jag svimmar om nålen borrar in sig i gommen eller under tungan. Kan man serveras en mer tydlig sensmoral?