Det var några ord
så där tre, fyra stycken
ganska vanliga
högst vardagliga
varje ord för sig
Och de blev sagda
helt enkelt uttalade
Det fanns ingen otydlighet
tvetydlighet
antydningar eller omsvep
Inga menande blinkningar
överdrivna betoningar
underliggande meningar
eller dubbla budskap
Det fanns ingen mask
ingenting utstuderat
En vanlig veckodag var det
en torsdag kanske det var
- jag minns inte -
en vanlig årstid - kanske vårvinter -
Ingenting bakomliggande
ingenting mellan radera
ingenting som krävde tolkning
Vanliga ord var det
uttalade
ett
i
taget
Det fanns en rak väg
en rät linje
Det fanns en fara
och en ömsesidig skräck
och varje ett av orden kan jag minnas
i hela dess betydelse
i öppet sammanhang
alldeles utlämnat
Kanske var det en solig dag
eller mulen
- jag minns inte -
och lysröret kanske blinkade lite
(jag minns inte men det brukar dom göra)
Kanske bar jag en klänning
eller långbyxor
Kanske ett förkläde
Kanske hade jag sovit dåligt
- jag minns inte -
vad jag minns:
det fanns
ingen fråga
och ingen tvekan
Solja Krapu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gillar den. Allra mest gillar jag hur den låter, hur orden liksom ramlar över tungan när man läser den. Solja, damnit.
Hej Veronica!
Så kul med din fina blogg :)
Titta gärna in hos oss om du vill
www.emmaochdaniel.blogspot.com
Ps. Det finns en finfin bild på våra favoritmysisar i näst sista inlägget ;)
KRAMAR! /Emma
Skicka en kommentar