Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Så har man spenderat en hel helg i den svenska fjällvärlden och på så sätt sett olika djur som jag aldrig sett förut, fantastiskt; Tjädern var rädd och flög iväg vilket var befriande eftersom jag själv kände mig en aning rädd jag också. Tjädrar är något större än vad man kan tro, lite på samma sätt som man brukar resonera kring hur stora de svenska älgarna är... Vi såg också en hel hop av lämlar som sprang omkring våra fötter och skällde på oss eftersom vi stampade så förfärligt i marken. Som tur är så är ju inte lämlar så storväxta av sig som sina bevingade vänner i fjällskogen så vi behövde inte vara rädda för dem.

Jag och Linnéa har lagt nytt golv på toaletten i stugan. Än så länge är det ingen som har märkt att vi inte gjort riktigt rätt, det känns bra.

Pappa berättade att någon gång i början på 60-talet var det ett fantastiskt lämmelår. Pappa var fem-sex år och hade fått följa med farfar som arbetade som hälsovårdsinspektör och just då med provtagningar av fjällfisk. Eftersom lämmeltågen gick över både fjäll och sjöar och lämlar helt enkelt inte är starka simmarna hände det att en och annan lämmel försvann under ytan på fjällsjöarna. I samma veva fiskade min farfar och pappa för brinnande livet för att kunna skicka provtagningar till laboratoriet i Uppsala. I dessa öringar kunde det ligga en och annan lämmel som slunkit ner av bara farten. Pappa tyckte att det var väldigt konstigt (då, inte säkert att han tycker att det är lika konstigt nu).

Pappa och Elisabeth har börjat äta enligt GI-metoden.