Alla människor har tydligen kristaller i gelé i sina öron som hjälper oss att hålla balansen. Sen någon vecka sen har mina kristaller på något sätt rubbats i den här geggan vilket gör att jag titt som tätt tror att jag sitter i en karusell som snurrar runt, runt. För att få slut på snurret måste jag hålla i mig i något. Om det inte finns något eller någon att hålla i mig i blir det till att använda golvet som fast punkt i tillvaron (alltså; så fort som möjligt sätta händerna i golvet så att jag inte ramlar) och det är ju pinsamt när man till exempel är:
1. på Universitetsbiblioteket
2. i Studion på IKSU med speglar överallt
3. på väg nånstans väldigt snabbt
4. i en affär och står i en kö
Ännu mer pinsamt blir det att ursäkta sitt beteende för personer man inte känner så det låter jag bli att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar