Idag var jag på Apoteket på sjukhuset och köpte pepparmyntolja till julstöket. När jag betalat och var på väg ut stod det en stor skylt i min väg. "Vi behöver blodgivare!" läste jag och ryste i hela kroppen. Av någon anledning har jag blivit helt hysteriskt rädd för sprutor och blodprov. Bara att tänka på blod som transporteras från min kropp kan göra mig vit och svettig. Jag upprepar: Hysterisk.
Av den här skylten framgick det också att blodcentralen behövde givare av blodgrupp 0 + och -. "Men det är ju jag", tänkte jag. Jag är noll. JAG ÄR NOLL. Och blodcentralen var öppen. Och jag gick dit.
Jag hann inte riktigt dit för jag ringde till mamma innan jag var framme. Hon berättade att jag är blodgrupp A rh-.
Tänk vad man kan göra bara för att man tror att man är behövd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ett rim till dig:
Veronica, du är så magiskt kul
din blogg förgyller ofta
snart är det dags för mysig jul
och jag önskar jag vore en kofta
som du har någonstans i ett skåp
kanske med ruta eller rand
så kan jag som är ett våp
få krama dig ibland...
*haha*
Hur slutade det hela? Lämnade du ditt mindre behövda blod??
Emma är som en toka hon :), och nej jag lämnade inget blod, jag var ju inte behövd.
Sorry Veronika! Ditt Rh minus-blod är bristvara vad jag vet! I värsta fall ännu större bristvara än O...
Men du behöver inte gå. Jag lovar att gå i stället - jag har samma blod och jag har sett och upplevt din panik.
Mamma
Skicka en kommentar