onsdag 3 september 2008
Hatkärlek
Jag har helt enkelt saknat gympan så mycket att jag ringt till Malla och sagt att jag ska fixa ett nytt friståendeprogram. Jag ska komma med ett Bra utkast till på tisdag. Nu står jag här i vardagsrummet och drar mig i håret medan svetten rinner längst kroppen och musiken dunkar obönhörligt i bakgrunden. Varför blir det alltid såhär?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, fråga inte mig. Jag förstår det icket.
Skicka en kommentar