Igår cyklade jag med mina fritidsbarn till fotbollskolan på Kamratvallen. Väl där hjälpte jag en av pojkarna med dojorna och ryggan och lite annat pyssel. När pojken sprungit iväg kom det fram en förälder och pratade väder och vind med mig. Det märktes att denna pappa antog att jag var mamma till den här lilla pojken, men å andra sidan var det inte uttalat att han trodde det så faktum gick inte att dementera.
Nu tänker jag såhär: Eftersom jag inte är mamma till en pojke men ser ut att vara det kan alla andra runt omkring mig också vara något annat än de ger sken av vilket borde betyda (men man kan inte vara säker) att man inte kan vara säker på något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar