Ursäkta mitt språkbruk men...

...jag blir så satans förbannad på mitt absolut sämsta mobilköp genom tiderna. Om jag hade vetat att mobilen skulle gå sönder stup i minuten hade jag såklart inte köpt den. Det fattar väl alla. Och det värsta av allt är att man som lånetelefon får en asgammal Motorola som man inte hör när den ringer för att den också är trasig. Borde de inte byta upp sig när till och med försäljaren (på fullaste allvar) håller med mig när jag säger att de har den absolut säääääämsta lånetelefonen av alla telefonbutiker i hela Sverige? Anledningen att jag vet att den inte fungerar är för att JAG HAR ANVÄNT DEN FÖRUT! Linnéa var som tur var med mig och fick mig att sluta hyperventilera genom att berätta att jag kunde låna hennes gamla mobil (hon byter ju mobiler innan de gamla går sönder).

OCH! sist jag lämnade in den fick jag vänta i TVÅ månader, minst. Försäljaren lovade att det inte skulle ta så lång tid den här gången och att det måste ha varit den längsta väntetiden i världshistorien, det måste ha blivit något fel. Det gör mig bara mer förbannad att höra för jag vet att jag kommer att ha ännu mer otur den här gången för det känns i hela kroppen. Plus att man aldrig ska lita på försäljare, de har ju betalt för att smila in sig hos kunderna.

Så ifall ni har tänkt ringa till mig får ni ta och ringa på mitt hemnummer (som Emil tycker att vi borde säga upp. Till det säger jag: ALDRIG I HELA LIVET! Bara så att du vet. Hemma har jag två telefoner så om den ena går sönder har jag iallafall kvar EN hel.) tills jag har hunnit hämta Linnéas mobil.

Hejdå/Negativa Arne